Martina Nilsdotter - Nat som glimta till 2005

Martina är uppvuxen i Akersberga utanför Stockholm. Hon fastnade först för teatern men då hon spelade sina egna låtar (för första gången) i pausen på en föreställning blev hon erbjuden ett skivkontrakt på Konfonium Audio. 2005 blev albumet Nåt som glimta till, färdigställt där hon gästas av Stefan Sundström på titelspåret. Hon har spelat på bl.a Venfestivalen, Teater Brunnsgatan 4, Landet, Hoodsfred, Kungsträdgården, Visfesten, Street och live i Sveriges Radio Jönköping, Värmland, Örebro, Radio Rix m.m. 2007 bildades bandet Slick Chicks Social Society tillsammans med Karin Gemfors. De skriver låtar tillsammans, nu med engelska texter. 2008 släpptes singeln Kenneth Karlsson på bolaget Popmate. Ett skivkontrakt som även den här gången råkade dimpa ner just efter den första spelningen! Martina jobbar sedan dess parallellt med bandet och sitt egna låtskriveri med både svenska och engelska texter. Martina är också musik- och dramalärare utbildad vid Kungliga musikhögskolan i Stockholm och Stockholms universitet. Hon har även gått en ettårig vokal utbildning vid Complete Vocal Institute och ger lektioner i sång och coachar ensembler vid efterfrågan. Hon undervisar också vissa timmar på Calle Flygare teaterskola och har en fri teatergrupp. - - - Albumet Nåt som glimta till (2005) innehåller personliga och rätt utlämnande texter om livet och kärleken och även karriärsstress och så - ändå är det humorn och hennes glimt i ögat som man först hör, som man lyssnar till. Aven i de mer allvarliga och livsfilosofiska funderingarna finns humorn i form av smarta formuleringar och oväntade beskrivningar. Vad är egentligen viktigt i livet? Martina stressar fram i tillvaron, man måste ju bli något: men vad är det jag funderar på jag är väl inte klok, va? Kan man finnas utan att ens ha vart gäst hos Kristian Luuk, ja Det låter kanske konstigt, ja men lyssna på det här: Jag finns ändå. Tillvaron rullar på - ibland måste man stanna upp för att tänka på vad som är viktigt. Jag springer fram igenom mina dagar. En tidsfrist från min egen katastrof men jag är van. Det är bara livet som visst går som det behagar, uttrycker hon det i titelspåret Nåt som glimta till Senare i samma låt utbrister hon: Och kärlek, äh vaddå nej jag har ändå inte tid Fast det där sista - att hon inte skulle ha tid för kärlek - det kan väl ändå inte stämma? Flera av Martina Nilsdotters sånger handlar just om relationer, passion, lust och - för den delen - ensamhet. Och ord finns inte skapta till att undra om sånt här. En rofylld stilla tomhet jagar bleka ungefär. Visst tanker jag ibland på sånt som händer och på händer men mest dina faktiskt. Hur de skulle te sej mot min hud. Och visst tanker jag på gudar, stormar, bränder och på dina läppar tänder. Det jag ser när just du ler. Att det var just du, det var väl inte så praktiskt. Nej det är det dummaste jag gjort, men jag kan känna nåt nu faktiskt. Här sitter jag och diktar men det är väl mest ett sätt att tigga kärlek bli beundrad, ja nu har jag det berättat. Men de rimmar ganska illa, dem här orden som jag har. För när det gäller dej finns bara ord som hjärta, smärta, sånt skit kvar. (Viss besatthet, 2005) Så innerligt som den här - citerade - kärleksförklaringen blir sällan Martina Nilsdotter. Oftare kan hennes kärleksskildringar vara rätt så krassa och direkta. Som när hon i Farlig fantasi beskriver ett one night stand på en fest Nu har festen somnat in, bara vi är vakna än. Kanske borde även vi två gå och sova. Men bara en säng som är ledig så vi får väl dela den. Så det kan gå när inte haspjäveln är på va! Annu mera drastisk är humorn i Venus kåtlåt - text som handlar om att tjejer enligt samhällets normer ska skilja ut sig från männen genom att hålla på sig när det gäller sex. För det är ju männen som blir frustrerade och kåta - inte kvinnor. Eller? Kvinnan i sången försöker leva upp till det skötsamma idealet - ett tag. Tills hon inte står ut längre: Om det nåt som skamligt är, så är det att så här om våren, när allt spränger, man är kär, ha det så tomt som jag emellan låren. Aven Mitt ideal är - vad säger man? - tokrolig. Eller toksorglig. Det handlar om killen som är helt perfekt - ja, nästan. Rolig och trevlig men han ser ut som själva fan. Martina Nilsdotter skäms för sin kille: Den här historien måste få ett slut. Varför? Men se hur han ser ut! Jag kan inte annat än beklaga men vi måste sätta p för denna saga. Hon ryggar tillbaka också när det börjar bränna till med kärleken på allvar i På väg att lova ställs Martina inför ultimatum. Pojkvännen vill bli seriös: Allt eller inget, ja visst jag förstår. Jag vet jag fegar ur, jag väjer. Men planer om oss, alla löften är nåt jag inte förmår. Fast även i en mer allvarlig text som denna finns glimten i ögat och de smarta formuleringarna. Hennes typiska blandning av allvar och humor. (martinanilsdotter.com) - - - Martina Nilsdotter - Nåt som glimta till 2005 (Stockholm Konfonium audio) 1. Jag finns ändå 2. Viss besatthet 3. Farlig fantasi 4. Nåt som glimta till 5. Olja på vatten 6. Mitt ideal 7. Tidig sommarsång 8. Venus kåtlåt 9. Fegpoeten 10. På väg att lova 11. Kojan min Martina Nilsdotter, sång, gitarr Stefan Sundström, sång

udp://tracker.openbittorrent.com:80
udp://open.demonii.com:1337
udp://tracker.coppersurfer.tk:6969
udp://exodus.desync.com:6969