Serpico 1973

Serpico Al Pacino's classic portrayal of Frank Serpico established him as one of today's most versatile actors. "Serpico" was based on the true story of a New York policeman who discovers that honesty is not expected to be part of his job. He endures scorn and mistreatment from his fellow cops while attempting to perform his job with integrity. Storstilad Pacino i topproll Frank Serpico var en polis i New York och som sådan var han avskydd av kollegerna. Serpico var nämligen en ärlig polis som inte tog en muta och som dessutom opponerade sig mot polisernas extrainkomster genom att agera spion åt högre makter och rentav sätta stop för fusket. Sådant går inte ostraffat och filmen SERPICO börjar med en sekvens där Frank befinner sig i en polisbil skjuten i ansiktet. Resten av filmen är en flashback. SERPICO är en av de mest hårdkokta polisfilmer som jag sett. Tonen i filmen är genomgående kall och rå. Franks försök att finna sympati och stöd krossas obönhörligen och hans förhållande med kollegerna börjar snart påminna om en råttas sista tid i ett terrarium ihop med en kobra. Något kommer att hända, Serpico är för farlig för etablissemanget. Eftersom hjälten på många sätt är avvikande i jämförelse med kollegerna (han är intellektuell, gillar konst och bor i Greenwich Village) blir han dessutom nästan ett lovligt byte. Han skaffar sig skägg och klär sig sjaskigt för att beblanda sig väl med patrasket. Han är en måltavla för stora påtryckningar och måste byta station flera gånger. Man måste dra vissa paralleller till Dirty Harry Callahan som också jobbar som polis, men står utanför systemet. Skillnaden är att Dirty Harry bänder lagen för att sätta dit brottslingarna, Serpico är ärlig hela vägen men väljer att gå sin egen väga oavsett vad som händer. Således är båda poliserna ett stort stygn i sidan på en fungerande organisation vars vissa medlemmar tycker att det är OK att dryga ut lönen genom att ta pengar från slöddret. Systemet är så gammalt att man anser det vara en självklarhet oavsett om det är kriminellt eller icke. En polis kan tjäna en dubbel månadslön i jämförelse med den ärlige och frestelsen är stor. Serpico vill avsluta sådant förfarande fastän han vet hur djupt inrotade mutorna är i polisväsendet. Rättskänslan och moralspöket knackar på hans axel oavbrutet. Hyckleri eller total tillägnan till lagen? Var och en får själv bedöma. Al Pacino gör en av sina absolut bästa rolltolkningar och nominerades helt rättvist för en Oscar®. Dessvärre behövdes det åtta nomineringar innan han fick bära hem en guldgubbe för EN KVINNAS DOFT. Som Frank Serpico är Pacino övertygande och visar upp ett mycket brett register. Hans raseri känns äkta och hans förtvivlan inför maktlösheten är hjärtskärande. Pacino stöds av ett flertal andra proffs så inget i skådespeleriet lämnar åskådaren fundersam. Sidney Lumet heter regissören och han är vid sidan av Scorsese och Woody Allen den regissör som har en särskild böjelse till New York. Han håller berättelsen i strama tyglar och de sidospår som Serpico har i berättelsen skildrar endast hans sökande av en själsfrände, något som han förvisso behöver. Lumets stil är realistisk och överraskande objektiv i ett tidevarv där Watergate skandalen visade att korruption och mygel inte var ett endemiskt gatuproblem utan fanns även i toppskiktet. Lumet får draghjälp av ett manus som har sin betoning på dialog. Det finns actionscener men dessa blir i Lumets händer ganska "vardagliga". Lumet krånglar inte till berättelsen utan låter berättelsen själv stå för det den representerar, nämligen en oslipad observation utan stora melodramatiska eller sentimentala inlägg. DVD:n håller i denna importversion en ganska bra kvalité. Ljudet är inget man jublar för, men bilden upplevdes som skaplig med bra skärpa och få defekter. Det lilla bonusmaterialet är hyfsat. Musiken som Mikis Theodorakis skrivit har mycket grekisk influens i sig, men lämpar sig väl i en New York film. Dock känns den litet förlegad idag, dessvärre. SERPICO är utan tvekan en bra bit filmhistoria och en av de där filmerna som man bara måste se. De som är kunniga i det engelska språket och tolererar frånvaron av svensk textning (som jag sällan ger några lovord om ändå) må anskaffa sig denna film och se hur man gjorde filmhistoria på 70-talet. Som kuriösa kan namnas att SERPICO fick två uppföljare i form av TV-serier och det garanterar i alla fall en sak: Lumets film hade en genomslagskraft som få filmer uppnår. /// ski // information från Discshop.se

udp://tracker.openbittorrent.com:80
udp://open.demonii.com:1337
udp://tracker.coppersurfer.tk:6969
udp://exodus.desync.com:6969