Tomas Andersson Wij - Vi ar varda sa mycket mer 2002

När jag recenserade Ett slag för dig som kom för två år sedan kändes Tomas Andersson Wij som en gammal vän. En begåvad låtskrivare med angelägna texter som verkligen hade något att säga om sin samtid. Som samtidigt står på de svagas sida och arbetar för andra än sig själv. Med egenskaper och framtoning som avfärdas av många som pretentiös nu när människan mest tycks ha tid för sig själv. Då kändes det friskt att upptäcka en ny bekantskap i en genre som är tämligen upparbetad i Sverige. Som på det albumet gjort ett par riktigt underbara låtar som jag värderar mycket högt. Med nya albumet Vi är värda så mycket mer utvecklar Tomas Andersson Wij dessa egenskaper. Musikaliskt närmar han sig av och till en ljudbild som känns igen från U2:s åttiotal. Det är luftiga elgitarrer som kryddar vissa av låtarna. En del recensenter har motsatt sig denna utveckling och menat att Tomas Andersson Wij på en del sätt börjar påminna om Uno Svenningson. Jag håller nog inte med. Om förra albumet musikaliskt kändes som Lundell känns nog detta som Hellstrand i så fall - i positiv bemärkelse. Fast med drag av Andreas Mattson-pop. Men mest känns det nog som Andersson Wij. Tycker nog också att låtarna är jämnare nu än förra gången. Att vissa är helt akustiska och andra inte är sekundärt för mig när styrkan i melodierna och texterna är så imponerande. Fortfarande med det enkla som bas. Inga onödiga svängar utan rätt in i lyssnaren. Rakt, ärligt och direkt. Texterna är minst lika bra som tidigare. Tomas Andersson Wij har förmågan att säga mycket med få ord. Där Lars Winnerbäck målar sin bild av samtiden med texter sprängfyllda med ord och snygga formuleringar klarar Tomas Andersson Wij av samma sak med betydligt färre ord. Nakna och ibland svidande beskrivningar som är omöjliga att inte ta till sig om man väl lyssnar på albumet. Den svenska text han gjort till Popsicles That was summer - på detta album kallad Längst in i juli, är en bitterljuv skildring av en för kort årstid. En text där jag inte tror jag förstått alla bottnar ännu. De gröna vagnarna är en personlig och träffsäker berättelse om en uppväxt och ett liv som kommer få de redan frälsta att rysa av vällust till formuleringar som: De gröna vagnarna krängde över bron vid dörrarna längst fram stod vi Vi sprang genom spärrarna ner mot torget med butiker och fontän mitt i HSB-lådor, två mål på en grusplan små ängar här och var I skogen bakom macken låg kanyler och blaskor med bilder som höll oss kvar i timmar Textmässigt tycker jag fortfarande att det finns likheter mellan Tomas Andersson Wij och Ulf Lundell. Dessa två herrar står i en egen klass när det gäller att måla upp en bild av Sverige med både text och musik - i den här genren. Alla som gillar det som Tomas Andersson Wij själv kallar musik av vita heterosexuella jeansmän, har minst en artist kvar att upptäcka. En artist med en lite annorlunda inställning. En artist som beskriver sin samtid och konstaterar att vi är värda mycket mer. Träffsäkert rakt igenom. (Fredrik Welander, dagensskiva.com) - - - Tomas Andersson Wij - Vi är värda så mycket mer 2002 (Stockholm Metronome) 1. Klockan ringer 2. Slå! 3. Ett helvete i taget 4. Vissa dagar 5. De gröna vagnarna 6. Jag börjar minnas mig 7. Längst in i juli 8. Enklare än så 9. Bli min vän 10. Snart är vi framme 11. Vi är värda så mycket mer

udp://tracker.openbittorrent.com:80
udp://open.demonii.com:1337
udp://tracker.coppersurfer.tk:6969
udp://exodus.desync.com:6969