Einar Ekberg - Ogonblicket och evigheten 1953-1960 - CD 1991

Einar Efraim Ekberg, född 29 juli 1905 i Malmö, död 5 augusti 1961 i Södertälje, var en svensk sångare (baryton). Einar Ekberg växte upp i Malmö och var med i pingstförsamlingen. Han sjöng sopran som barn och i målbrottet sjönk rösten till barytonläge. Han lärde sig flera instrument bland annat fiol, orgel, gitarr, mandolin och dragspel. Som 12-åring komponerade han sin första sång, Jerusalem. Vid 18 års ålder reste han till USA för att utbilda sig till tapetserare. I USA upptäcktes hans sångbegåvning. Han återvände till Sverige på pingstledaren Lewi Pethrus begäran efter hans predikoturne i USA, där Ekberg framträdde som solist. I USA sjöng han i gudstjänster och på konserter, ibland inför stor publik. Han framträdde i dagliga radioprogram i Kalifornien och erbjöds anställning som solist i Angelus Temple-kyrkan i Los Angeles. Här gjorde han sin första skivinspelning 18 år gammal. Ekbergs personliga kontakt med Lewi Pethrus gav honom nya impulser och han följde med tillbaka och fick anställning som kyrkosångare, Sveriges förste heltidsanställde, i Filadelfiakyrkan i Stockholm fram till 1948. Under tiden som kyrkosångare i Filadelfiakyrkan i Stockholm förenade han solistjobbet i kyrkan med landsomfattande turneer, konserter, radioframträdanden och skivinspelningar. Samtidigt bedrev han sångstudier för Agnes Nyblom och senare för Frey Lindblad. Pingstledaren Lewi Pethrus, själv en musikalisk finsmakare, uppmuntrade Ekbergs musikaliska och repertoarmässiga breddning. Även musikledaren i Filadelfiakyrkan Stockholm, Karl-Erik Svedlund, hade en stor betydelse för Ekbergs musikaliska utveckling och Svedlund var under många år Ekbergs huvudackompanjatör och arrangör. Svedlund var också engagerad i Ekbergs skivinspelningar i Sverige och USA. Under andra världskriget gjorde Ekberg flera konsertturneer till förmån för Röda Korset och uppträdde som fältartist. Han sjöng in ett antal nationalromantiska sånger bland annat nationalsången och andra national- och naturlyriska sånger. Under den här perioden sjöng han också in Nyårsklockan av Alfred Tennyson och Ejnar Eklöfs och Karlfeldts Snabbt jagar stormen våra år, Te Deum laudamus, Beethovens Lovsång, O helga natt, Stilla natt, Säg minnes du psalmen vi sjöngo, Jacob Nyvalls Ett verktyg i Herrens hand, Psaltare och Lyra, med flera sånger. Han gjorde även insjungningar av sånger som Hälsa pojkarna därute, Dan Anderssons, Omkring tiggarn från Luossa, Susa,susa sommarvind, Linblommornas visa, Nämner du Sverige, Land, du välsignade, Klocka, ring fred, Isidor Dannströms Hur ljuvt det är att komma till Herrens tempelgård, O du saliga, o du heliga, Led milda ljus, Albert Hay Malottes Fader vår, med flera psalmer, hymner och sånger. 1948 flyttade han med familjen till USA. Anledningen till uppbrottet från Sverige berodde bland annat av en uppblossande schism mellan pingstledaren Lewi Pethrus och författaren Sven Lidman. Ekberg uppträdde även i amerikansk radio och TV och han var en driven grammofonsångare. År 1925 gjorde han som 18-åring sin första skivinspelning i USA då han bland annat sjöng in Lewi Pethrus sång Löftena kunna ej svika. Ekberg uppträdde för stor publik i både Sverige och USA, liksom i andra länder där han framträdde. Förutom i de nordiska länderna framträdde han i bland annat Tyskland, Holland, Belgien och genom sin medverkan i IBRA-radio nådde han en publik i övriga världen. Han var vid några tillfällen gästsolist på den amerikanske predikanten Billy Grahams möten. Ekberg sjöng in flera av Gustaf Nordqvist tonsättningar på skiva bland annat Men jag hörde en sång med text av Dan Andersson som han sjöng in tillsammans med KFUM-kören i Stockholm under ledning av Martin Lidstam. På den andliga sångens område blev Ekbergs insjungning av Jag är främling, jag är en pilgrim en klassiker. En indikation på hans popularitet som sångare och skivartist är att han även gjorde flera inspelningar för dåtidens stora profana skivbolag som Odeon, Sonora, Husbondens röst och Sonata och att han vid dessa inspelningar hade med sig dåtidens främsta orkesterledare i studion. Bland dessa kan nämnas Willard Ringstrand, Sven Lilja och Sune Waldimir. Ekbergs svenska huvudskivbolag var Hemmets Härold där han sjöng in de flesta av sin andliga sånger. Vid Stockholms stad 700-årsjubileum hölls en konsert i Kungsträdgården med Ekberg som solist. Konserten drog en publik på ca 35 000 personer enligt Dagens Nyheter. Programvärd var Hagge Geigert. När kung Gustaf V fyllde 70 år 1938 önskade han sig en grammofonskiva med Ekbergs insjungning av Blott en dag. Skivan var slutsåld, men Ekberg gjorde en specialinsjungning till kungen. Lennart Jernestrand efterträdde Karl-Erik Svedlund som Ekbergs huvudackompanjatör och arrangör. Jernestrand ansvarade också för de flesta grammofoninspelningar som Ekberg gjorde under sina sista år på Hemmets Härold. I samband med en USA-resa möttes Ekberg och den dramatiske tenoren Einar Waermö, som utvandrat från Sverige och som var utbildad operasångare - kurskamrat med Jussi Björling. Barytonen Ekberg och tenoren Waermö blev ett uppskattat duettpar som drog stor publik på sina sommarturneer i Sverige, men även på gemensamma turneer i USA. Privat sjöng Ekberg gärna t.ex. Schuberts romanser. I en intervju berättar han att när det gällde andliga romanser så var Gustaf Nordqvist hans älsklingskompositör. Svante Widen, som varit Ekbergs ackompanjatör vid turneer i Sverige och USA, har berättat att Ekberg ofta sjöng upp sig i bilen och att det då ofta blev en aria ur den svenska operalitteraturen. Ekberg lär ha varit speciellt förtjust i Arnljot hälsar Jämtland av Wilhelm Peterson-Berger. 1957-1958 genomförde Ekberg, ibland tillsammans med tenoren Einar Waermö, turnéer i Tyskland, Holland, Danmark och Sverige. Tidningarna Året Runt och Se ägnade dessa turneer stor uppmärksamhet. I december fick han på grund av ohälsa avbryta turnen och resa hem till USA. I juni 1959 gjorde Ekberg en ny sommarturne. Han var då märkt av sjukdom. Den 3 november 1959 var han sista gången i Hemmets Härolds skivstudio tillsammans med Lennart Jernestrand och Ibrakören. Han sjöng då in sångerna Tro på Gud, Ogonblicket och evigheten, Herre tag mina händer och Himlens änglar kallar mig hem. Sitt sista framträdande gjorde han i sin gamla hemförsamling, Filadelfiakyrkan i Malmö, där han sjöng Blott en dag i duett med Göte Strandsjö. Ekberg tonsatte mer än 200 sånger av skiftande karaktär. Den mest kända och sjungna är tonsättningen av Psalm 32 ur Psaltaren, som han skrev till invigningen av Filadelfiakyrkan på Rörstrandsgatan i Stockholm. Ekberg avled i sitt hem i Södertälje den 5 augusti 1961. Han jordfästes i Filadelfiakyrkan i Stockholm två veckor senare. Pastorerna Lewi Pethrus och Willis Säwe officierade och Filadelfiakören och Göran Stenlund sjöng, bland annat Den store hvide flok. Ekberg är begravd på Södertälje kyrkogård. (wikipedia) Einar Ekberg - Ogonblicket & evigheten 1953-1960 1. Drömmen om himlen 2. Dårens tal 3. Ogonblicket & evigheten 4. Räkna med Gud 5. Någonstans bland alla skuggorna 6. Himmelen är underbar 7. Jag har hört om en stad 8. Fader vår 9. Fariseen & publikanen 10. Tenderly he watches 11. Taf Herre mina händer 12. Tag lots 13. Jerusalem 14. Full förlossning 15. Jag är främling 16. Blott en dag

udp://tracker.openbittorrent.com:80
udp://open.demonii.com:1337
udp://tracker.coppersurfer.tk:6969
udp://exodus.desync.com:6969