Melody Club - Human Harbour 2011

Melody Club är en svensk popgrupp med medlemmar från Växjö men numera bosatta i Stockholm, bestående av Kristofer Ostergren (sång), Erik Stenemo (gitarr), Jon Axelsson (synth), Richard Ankers (trummor) och Niklas Stenemo (bas) Melody Club medverkade i Melodifestivalen 2011 och med bidraget The Hunter, som tävlade i Malmö den 26 februari 2011, men åkte ur. - - - Gruppen slog igenom 2002 med låten Palace Station från albumet Music Machine. Med på albumet fanns även låtar som Electric, Covergirl och Stranded Love. 2004 kom albumet Face the Music ut, och hitlåtar som Baby och Boys in the Girls Room spelades flitigt i radio. 2006 släpptes det tredje studioalbumet Scream som delvis producerades av Klas Ahlund från Teddybears. De största låtarna på Scream var Destiny Calling och Fever Fever. Under åren 2002 till och med 2007 var Melody Club mycket framgångsrika på den svenska Trackslistan. Den 22 april 2009 släpptes Melody Clubs fjärde studioalbum som heter Goodbye to Romance. Albumet spelades in i bandets egen studio på Södermalm i Stockholm. Det var det första albumet som bandet producerade helt och hållet på egen hand. Sångaren Kristofer Ostergren har även tecknat och målat hela konvolutet som går i 60-tals seriemagasinstil. Första singeln från albumet hette Girls Don't Always Wanna Have Fun. Titeln är en vinkling på låten Girls Just Want to Have Fun. Melody Club turnerade runtom i Sverige sommaren 2009. Bland annat på Peace & Love, Marinfestivalen och Karl-Oscar-dagarna. Nuvarande medlemmar. Kristofer Ostergren - sång 2000 - Erik Stenemo - gitarr 2000 - Jon Axelsson - klaviatur 2000 - Niklas Stenemo - bas 2005 - (wikipedia) - - - Under sina indiediskokavajer döljer Melody Club en deffad bodybuilderkropp. Melodierna är tanig pop, produktionen uppumpad, muskulös och fullproppad. När gruppen använder något i vanliga fall så skört och finstämt som en barnkör känns resultatet ungefär som när ett gäng sjungande dagisbarn trycker upp en i ett hörn på tunnelbanan. När de fläskar på med stråkar, klockspel, gitarrer och en massa annat i lager på lager finns det inte mycket plats för luft någonstans. Därmed låter också Human harbour bäst i små doser. En låt då och då visar hur skickliga melodiska hantverkare den här gruppen är, hade Tracks-listan fortfarande funnits kunde varje låt på den här skivan ha blivit en topp-10 innan årets slut. Medan ett helt album blir så kompakt och påträngande att man nästan får andnöd. Bästa spår, I dont believe in angels (Mattias Dahlström i DN) - - - Melodierna hamnar alltid i främsta rummet, något som får till följd att den låter som en greatest hits-skiva trots att den inte är det. Visst handlar det om en musikalisk smågodispåse som man inte borde sätta i sig i ett svep, men det är å andra sidan meningen med så här maxad musik, att den ska låta som en enda lång topplista. (Björn Lövenlid i UNT) - - - Melody Club - Human Harbour 2011 (Stockholm Electric Records/Versity Rights) 1. The hunter 2. Dreamers' wasteland 3. Sweet disaster 4. A new set of wings 5. Only you can heal me 6. War of hearts 7. Human harvest 8. Bed of needles 9. Karma control 10. I don't believe in angels 11. You don't love me

udp://tracker.openbittorrent.com:80
udp://open.demonii.com:1337
udp://tracker.coppersurfer.tk:6969
udp://exodus.desync.com:6969